Konstnären Jockum Nordström gjorde sitt första uppdrag för Märta Måås-Fjetterströms väveri med Kusken, Årets textila konstverk 2004. Sedan dess har han återkommit med Jockums ljusa respektive Jockums mörka, 2005, och Trasmatteflossa, 2008.

Trasmatteflossa, 2008. Jockum Nordström.

I hans ateljé hänger en rölakansmatta från Istanbul och en liten tygbit framställd av en beduinstam. Det första han köpte till sitt hem var inte en möbel utan en varm matta att sitta och gå på. Men innan han fick förfrågan från MMF hade han aldrig tänkt på möjligheten att arbeta med mattor.

– Det är spännande att man som konstnär, just genom att bli tillfrågad om att göra 'Årets textila konstverk', börjar att tänka mattor. I mina bilder arbetar jag visserligen ofta med flera ingångar – Kusken som från början var ett collage för väggen kan man ju se från alla fyra håll – men om jag inte hade fått frågan från Märta Måås-Fjetterströms ateljé så hade jag knappast kommit på idén med just mattor.

Kusken, 2004, Jockum Nordström.

– Efter det första uppdraget, Kusken, så blev jag väldigt sugen på att göra fler verk som var just mattor och ingenting annat. Det är skillnad för mig att tänka på och arbeta med en bild som ska hänga på väggen och en matta. En bild tycker jag att man måste ladda med sitt psyke, men när det gäller en matta så är det människorna som går och vistas i rummet där den ligger som blir själva laddningen. I de senare verken, när jag verkligen tänkt på det här, har jag också arbetat med starkare färger och det var så som Trasmatteflossa från 2008 kom till.

Jockums ljusa, 2005, Jockum Nordström.

– Textil är väldigt spännande eftersom alla människor har en direkt relation till materialet – genom kläderna på kroppen, väskor som vi bär med oss och mycket annat. Därför kan nog textil konst på många sätt ligga närmare oss än den mer intellektuella upplevelsen av bilder som är tänkta för en vägg.

– I arbetet med mina bilder – konsten som jag gör i vanliga fall – hämtar jag mycket av inspirationen från olika textilier, till exempel figurer och motiv i grekiska folkdräkter eller i gamla franska gobelänger. Och fast jag själv inte jobbar abstrakt så har jag alltid varit väldigt intresserad av abstrakt konst, och här är textilkonst självklart enastående.

– I arbetet med en matta är kontakten med väverskorna väldigt spännande. De har ett annat förhållningssätt än konstnärer men är duktiga på mycket av det som tillhör konstnärens yrke. Och de är förstås de riktiga proffsen på mattor. När man tackar ja till att göra ett 'Årets konstverk' så gäller det att leverera en förlaga. Jag hade ett bra foto av Kusken, eftersom verket redan var sålt, som jag tog med till Båstad. Det fungerade men jag kan tänka mig att om man som konstnär kommer med något som är helt fel så får man gå hem och arbeta om.

– Jag gjorde omkring fem besök i Båstad när vi arbetade med den första mattan men då skickades också en hel del post fram och tillbaka mellan mig och ateljén. De skickar alltid en provväv – som nog oftast består av den mest komplicerade eller kanske mest konstnärligt känsliga biten på mattan – för att konstnären ska få känna och tänka. Och så får man förstås titta på garnprover och färger för att tycka till. När vi kommit överens om allt sätter väverskan igång och det kan röra sig om ett halvårs intensivt arbete innan det hela är klart. Jag har aldrig varit med när en matta är färdig och klipps ned från vävstolen men det är nog verkligen något speciellt.