Men för den som ägnar sig åt skapande verksamhet är det två ting, som är viktigare än alla andra. Den ena är grundliga tekniska kunskaper om material och arbetsmetoder, utan den kunnigheten blir alltsammans bara död form och dilettanteri. Det andra är kontakten med naturen, den aldrig sinande källan för all form som alla tider öst ur.
Men vägen är lång och istället för att minskas, förmera sig i min bordslåda projekten och skisserna, som väntar på utförande. Innan man hinner bli färdig, är det istället livet som tar slut. Då vill jag gärna fortsätta på en annan planet.
”Upprepning är ett i mitt tycke så gott som osvikligt kriterium på en mönstervävnads värde, lika väl som att en visa ska tålas att sjungas genom flera verser.”
Jag saknar egentligen ett utpräglat färgsinne. Det är linjernas fasta klarhet och spänst, liksom ytorna de omsluta, vilket mest intresserar mig. Har jag klarat detta tillfredsställande är det inte så konstigt att sätta dit färgen.
I slept and dreamt that life was duty, I woke and found that life was beauty
Se på mattorna! De är jag. Jag finns i ullgarnet, i väpplingsstjälkarna i ’Juniblomman’, i fläckarna i ’Taraxacum’. Det är jag bland fölen i ’Hästhagen’, jag står mitt i fårskocken i ’Fårryan'!
Detta att vara i en stor stad, inte som flyktigt resande, utan så länge att man kan ha ro att arbeta, det är bedårande, inspirerande. (…) Mången säger ’nej, jag älskar naturen’. Varför göra dem till motsatser? Behöver ej människan båda delarna? Jag älskar båda dessa element."
Man kan göra mönster av en så här vacker sak, rita av den, ändra lite, välja garn och så kan det bli en rya!